Kärnvirke

Vi använder virke ur stamblock

På grund av fönstrets utsatta läge har man i alla tider insett vikten av att använda utvalt virke till fönstren.
Virket skulle vara kärnvirke (oftast furu) som vuxit långsamt så att det har tätt mellan årsringarna och hög halt av harts.

Vi återknyter till de gamla traditionerna och använder virke ur stamblock

I våra fönster återknyter vi till de gamla traditionerna genom att vi använder virke ur s.k. stamblock, grova rotstockar med ålder över 100 år och hög kärnvedsandel.

Kärnveden är gamla furustammars innersta del vars döda celler fylls med hartsämnen (kåda). Kåda är ett naturligt impregneringsmedel som gör att fönstren galant håller över tid.

Fakta kärnvirke

Kärnved eller kärnvirke är den inre delen av en trädstam, och består av döda celler. I motsats till den omgivande splintveden, deltar inte längre kärnveden i trädets vattentransport och hålrummen har ofta fyllts med hartsämnen (kåda).
Källa: Wikipedia

Specifika egenskaper

  • mycket begränsad vattenupptagning
  • motståndskraftigt mot svampar och insekter
  • avger inga giftiga ämnen
  • täta årsringar som ger formstabilitet och hög hållbarhet

Historiska fakta

En kunnig finsnickare använde före 1950 furor som var 90–120 år gamla. De hade vuxit i torr och mager skogsmark. Till fönster och karmvirke användes bara rotstocken, alltså räknat från marken och 3 – 4 meter upp på stammen. På träet fick inte finnas kvistar, sprickor, brott eller blånader.

Trädet fälldes under vintern, sågades under våren och torkades under minst två år. Sedan kontrollerade man att träet var tillräckligt tungt, att det fanns minst fem årsringar inom en kvadratcentimeter i kärnveden. Lukten av harts och kåda var också viktig. När virket hade torkat ännu ett år kunde finsnickaren börja med att arbeta fram karmar och fönsterbågar.